Jag var väldigt osäker på vad jag ville göra under detta blocket, så jag valde att början göra Thinker Bubbles. Som hjälpte mig att komma vidare med min tankar och med lite hjälp av Jens kom jag fram till att jag skulle arbeta med Idé, Porträtt och Retusch detta blocket. Så jag tog en frågeställning som löd: Hur kan man använda sig av idéutveckling när man arbetar med Porträttfotografering och retusch?
Jag tvivlade en del på frågeställningen, första jag tänkte på var hur jag skulle utföra detta, då tanken var att ha ett väldigt praktiskt block. Så jag valde att strukturera upp arbetet, med planering över de fem blocken med delmål för varje vecka. Att jag inte lyckades hålla mig till planering helt gör inget, men kan definitivt säga att den hjälpte mig på vägen för att inte tappa fästet. Och det är något jag har insett under hösten där jag ha använd mig av planering med delmål, att det är väldigt viktigt för då får man en bättre överblick över arbetet som behövs göra för att komma i mål.
Efter att ha fått en bättre syn över blocket, valde jag mig för att ge mig ut för att fixa litteratur. Detta kändes som en skog av böcker, artiklar och hemsidor, det kändes som jag inte visste vart jag skulle börja och inget kändes sådär relevant för just mitt ämne. Så jag valde att dela upp frågeställningen i ett par olika delar, tex så behöver inte konceptet om hur man tar fram idéer vara ihop med porträttfotografering eller retusch. Så jag hittade en grön liten söt bok (Fexeus, Henrik (2012). Bli kreativ. Stockholm: Forum) som jag blev väldigt inspirerad av, så jag valde att läsa denna som research till detta block. Även om boken inte hade något med fotografering eller retusch att göra så tog den fram nya tanke sätt och hur man kan använda sig av inspiration. Jag valde att använda en inspirations teknik från boken, som var att läsa från en random tidning som man aldrig annars brukar bläddra i och detta slutade även med att jag klippte och klistrade bildern från denna tidning. Jag blev väldigt inspirerad till att fotografera män, eftersom dom är oftast mer “naturligare” än kvinnor med allt sitt smink och fix.
Sedan valde jag att använda mig av en teknik jag lärde mig under mitt första block, då jag höll på Idéutveckling. Och det var box metoden som går ut på att ta fram 40 olika idéer under en viss tid, som nu blev 45 minuter. Som jag sedan arbetade med i 3 olika delar och det slutade med att jag sätt där med 3 olika idéer, en av dessa valde jag att gå vidare med precis som det var. Och det var Porträtten med närbilder i pussel, som slutade med 3 killar och 3 olika bilder.
Jag hittade artikeln om Jens Assur i en Cap&Design från 2011. Denna artikel gav mig inte sådär jätte mycket, men det gav mig en tanke till att alltid ha en baktanke eller koncept bakom allt man skapar och inte bara göra bara för att. Och hur viktigt det är att ha en smart och genomtänkt idé, för att det inte ska bli ytligt och innehållslös. Vi ska skapa allt med känsla.
Jag började även bläddra i boken Stelander, Ralf (red.) (2011). Fotografernas bästa bilder: -och hur de kom till. Jag blev väldigt inspirerad av hur vissa lägger så mycket tid på att skapa en enda bild och verkligen vill skapa en historia bakom denna. Det var precis som fotografen Martin Gremm. Det började med att han hittade passagen i Disney Hall och han ville verkligen göra något med denna bild och plats och han la ner väldigt mycket tid på att komma på en bra idé. Sedan planerade han allt i detalj, allt var viktigt! Vad modellen hade på sig, och tillomed grejerna som fanns i hennes väska. Det var även viktigt att fotografera en viss tid på dygnet för att solen inte fick blänka fel. Målet var att skapa en “stillbildsfilm” där betraktaren själv fick hitta på som hände innan och efter fotot togs. Många av fotograferna som nämndes i boken var ute efter att betraktaren skulle få göra en egen uppfattning även om fotografen hade sin egna genomtänka idé och baktanke med sitt fotografi.
Jag valde ganska så spontant att ta ett självporträtt på mig själv, som jag bara hade tänkt att använda mig av till headerna här upp till bloggen samt till facebook. Men sedan fick jag se att Sanna Davidssson hade gjort en egen version av detta självporträtt, där hon illustrerad av mitt porträtt. Jag blev väldigt inspirerad av detta och bestämde mig för att testa analog retusch, som slutade med att tesde 5 olika tekniker. Inget av detta kanske är ultimat men att våga testa och komma utanför sin comfort zone!
Jag hade en fotografering med en kille där jag dagen innan valde att göra en moodboard för att veta vad jag ville få ut av denna fotografering. Jag valde att göra om en av idéerna jag hade från dom 3 färdiga idéerna jag hade från innan, men iaf tanken var att ta inspiration från Street Art både under fotografering och retusch. Över mitt förvåning gick fotografering i ett jäkla flow, på en kort tid hade vi alla bilder jag ville ha och behövde. Kan det vara den färdiga idéen och moodboarden som hjälpte mig på traven? Måste vara det för även i redigering fick jag upp ett bra flow och blev klar på kortare tid än jag brukar när jag arbetar med porträtt.
Så vad tar jag med mig från blocket? Framför allt har det varit väldigt intressant att testa olika metoder för att komma på idéer för att sedan tillämpa detta med Porträttfotografering och retusch. Det känns verkligen hur bilderna fick en bättre baktanke och inte lika ytliga som innan när man bara fotografera utan att ens ha en tanke på vad man var ute efter. Medan man nu kom upp i ett jäkla flow.
Att kunna använda inspiration på ett nytt sätt, tex att bläddra i random tidningar eller göra saker på nya sätt, detta skapar nya tanke sätt. Så ett par nya arbetsmetoder tar jag med mig som jag kommer kunna tillämpa på fler ställen än bara inom fotografering eller retusch. Det som har gett mig mest under dessa veckor är hur jag känt mig mer motiverad och kommit upp i ett flow, som jag annars inte har upplevt på liknande på det här sättet. Beror helt enkelt på att man vet vad man är ute efter och att arbetet blir så mycket roligare att vissa upp för andra när man kan förklara sin tanke eller låta andra skapa en egen uppfattning av ens arbete.